Related Paintings of unknow artist :. | capo di noli | Horses 053 | View of the Fort of Bidjegur | Portrait of Louis XV de France enfant | The palace of Casimir, King of Poland |
Related Artists:
BARTOLOMEO VENETO
Italian Painter, ca.1470-1531 Italian painter. He worked in Venice, the Veneto and Lombardy in the early decades of the 16th century. Knowledge of him is based largely on the signatures, dates and inscriptions on his works. His early paintings are small devotional pictures; later he became a fashionable portraitist. His earliest dated painting, a Virgin and Child (1502; Venice, priv. col., see Berenson, i, pl. 537), is signed 'Bartolomeo half-Venetian and half-Cremonese'. The inscription probably refers to his parentage, but it also suggests the eclectic nature of his development. This painting is clearly dependent on similar works by Giovanni Bellini and his workshop, but in a slightly later Virgin and Child (1505; Bergamo, Gal. Accad. Cararra) the sharp modelling of the Virgin's headdress and the insistent linear accents in the landscape indicate Bartolomeo's early divergence from Giovanni's depiction of light and space. An inscription on his Virgin and Child of 1510 (Milan, Ercolani Col.) states that he was a pupil of Gentile Bellini, an assertion supported by the tightness and flatness of his early style. The influence of Giovanni is still apparent in the composition of the Circumcision (1506; Paris, Louvre), although the persistent stress on surface patterns and the linear treatment of drapery and outline is closer to Gentile. Bartolomeo's experience as a painter at the Este court in Ferrara (1505-8) probably encouraged the decorative emphasis of his style. In the half-length Portrait of a Man (c. 1510; Cambridge, Fitzwilliam) the flattened form of the fashionably dressed sitter is picked out against a deep red curtain so that the impression of material richness extends across the entire picture surface.
HEUSSEN, Claes van
Dutch painter , b. 1599, Haarlem, d. after 1631, Haarlem
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.